PGC Sanders, Gen 3 - Del 16.

Aurora har spenderat en hel del tid framför datorn med att försöka förbättra sina färdigheter inom författande. Hon har redan hunnit skriva en barnbok och fått endel simdaler som belöning. Hon kanske inte är känd för omvärlden, men hennes alster finns i alla fall att köpa i den lokala lilla bokhandeln i stan. Hon har funderat på om hon kanske skulle starta eget företag som författare, men eftersom det inte är länge kvar innan BF så är det kanske ingen större idé att göra det ännu. 
 
Hon hinner dock inte skriva många sidor i sin nya bok innan hon känner ett konstigt tryck i magen. Först antar hon att det bara är en sammandragning, men strax efteråt känner hon det igen... och igen. Till slut inser hon att det kanske är något större på gång och innan hon vet ordet av det så sätter värkarna igång. Bebisen är påväg och har inga planer på att vänta tills mamma skrivit klart sin nya bok! 
 
Toby är på jobbet, vilket betyder att Aurora måste försöka ta sig till sjukhuset på egen hand. Hon funderar först på om hon ska ringa honom och säga åt honom att sluta tidigare, men ser snart att hans bil står på uppfarten. Undra om han blivit hämtat idag? Vanligtvis tar han egen bil till jobbet, men inte denna morgon..
 
Aurora letar fram nycklarna till bilen och sätter sig sedan i förarsätet. Det känns väldigt konstigt att sitta bakom ratten i en polisbil, men just nu är det hennes minsta bekymmer. Hon backar ut bilen från uppfarten och rullar sedan vidare mot sjukhuset. 
 
Aurora är nervös inför förlossningen. Hon har ingen som helst aning om hur det ska gå när Toby är på jobbet. Helst av allt hade hon velat ha honom vid sin sida i detta, men tyvärr är det bara att bita ihop och få det överstökat. Bebisen har inte tid att vänta på pappa och Aurora letar snabbt upp en läkare som tar med henne in till förlossningen.
 
Toby skyndar sig iväg ifrån jobbet efter att han har fått meddelande om situationen av både Aurora och sin syster Sally, som jobbar inom sjukvården. Chefen har ingenting emot att Toby går ett par timmar tidigare denna dag och skickar iväg honom med ett leende, att bli förälder är trots allt viktigare än att sitta i fikarummet på polisstationen och lata sig. Det dröjer inte många minuter innan Toby anländer till sjukhuset. Han går in genom entrén med nervösa steg och tittar förvirrat omkring på alla människor som rör sig där inne. Han möter Sally i receptionen som visar honom vägen till förlossningen, där Aurora väntar på honom.
 
Ett gäng plågsamma timmar senare är det äntligen över. De nyblivna föräldrarna blir hemskickade efter några rutinkontroller med en liten korg i handen. De har blivit föräldrar till inte mindre än 4(!!!!) små simmar, varav allihopa är fullt friska, utan några som helst anmärkningar efter födseln.
 
(Eftersom Toby varit med ett tag så har han samlat ihop en hel del livslånga poäng och kunde därför köpa fruktbarhetsbehandligen för dessa. Även Aurora fick ett gäng när hon klarade sin livslånga önskan (lära sig 10 recept tar ju fem minuter) och då köpte jag den till henne också i förhoppning om att få i alla fall tvilligar eller trillingar. Hade verkligen inte räknat med FYRA barn i en smäll, men så kan det gå, haha!)
 
Väl hemma igen får det snabbt komma på en lösning hur de ska rymma fyra nya familjemedlemmar i huset. Toby har redan hunnit renovera tomten och lagt till ett rum på nedervåningen. Dock blir det nog ännu en renovering ganska omgående och just precis nu är Toby glad att det går så bra för honom på jobbet. Han har hunnit bli befordrad ett par gånger sedan han fick reda på att Aurora var gravid och tjänar därför en hel del mer pengar än han gjort från starten. Det ska nog lösa sig trots allt!
 
Familjen utökas som sagt med fyra nya medlemmar, varav tre små pojkar och en flicka.
De föds i ordningen ~ Adrian, deras första pojke (övre bilden), sedan Loui, pojke nummer två, följt av Bianca, deras lilla flicka och till sist Tristan, pojke nummer tre (nedre bilden). Han är även den enda av barnen som inte ärver mamma Auroras fräknar.
 
Adrian föds med egenskaperna  älskar naturen och atletisk,  Loui är lätt imponerad och disciplinerad, Bianca är även hon disciplinerad, men också lyhörd och till sist har vi Tristan, som är ett vänligt litet geni.
 
Efter många om och men har de nog lyckats fixa varsin sovplats till barnen. Lösningen funkar tillsvidare och än behöver de inte ändra någonting. Barnen är trots allt små och tar inte desto mer plats förrän de blir större. Aurora är nöjd och tror det kommer att fungera utmärkt ett bra tag framöver!
Upp