PGC Sanders, Gen 3 - Del 25.
Tristan må leka bra med sina syskon, men det betyder inte att han inte gärna leker ensam också. Han utser ofta sig själv till "härskare över det kungliga hovet" och ställer sig på stolarna i köket för att slänga ur sig en massa repliker som ingen annan förstår sig på. Han har läst mycket böcker i sitt hittills korta liv och har antagligen en helt annan fantasivärld i huvudet än någon annan i familjen. Han lever mycket och ofta i fantasin och hoppas en dag att han lyckas uppleva lika stora äventyr som många av hans favoritkaraktärer i böckerna fått göra.
De andra leker med klossbordet som familjen fick i present när barnen blev lite större. Bianca är löjligt stolt när hon lyckas bygga ihop ett hus utan att allt rasar ihop. Adrian har inte samma tur eftersom hans syster verkar ha tagit alla de "bra" klossarna som han uttrycker det. Det är egentligen bara en dålig ursäkt eftersom hans tålamod fortfarande är lite sämre än någon annans, men det säger han inte högt.
Senare under eftermiddagen får familjen besök av en kusin till Toby och Evelyn. Morbror Dylans (rip, mitt hjärta blöder) dotter Kelli och hennes egen dotter (som jag inte minns namnet på, hehehe). De är längesedan Toby träffade någon av sina släktigar, men är ändå glad att de tar sig tid att hälsa på ibland.
Tristan är inte sen med att komma och hälsa på sin tremänning och tycker faktiskt det är roligt att träffa nytt folk. Barnen har en massa släktingar i samma ålder, vilket är jättekul! Anyas tvillingar är ju fortfarande barn, så de träffas också titt som tätt.
Aurora som inte riktigt känner sig på topp har ingen större lust att träffa nytt folk just nu. Hon roar sig istället med att skriva sin kommande bok och njuter av tystnaden på husets övervåning.
Dock dröjer det inte länge innan hennes mående når en gräns och hon blir akut illamående. Hon studsar upp från stolen och springer snabbt in på toaletten för att kräkas.
Aurora som inte alls hänger med, (och inte jag heller), tittar på sig själv i spegeln en stund. Hon kan för sitt liv inte förstå vart detta mående kommer ifrån och vågar knappt hoppas på det hon faktiskt tror att det kan bero på. Toby var inte överlycklig förra gången och hon tvivlar starkt på att han skulle jubla om det faktiskt visar sig vara samma orsak bakom illamåendet även denna gång...