PGC Sanders, Gen 2 - Del 38.
Med ett dygn kvar till Anyas födelsedag bestämmer sig Emily för bjuda in till fest. Hon ringer halva släkten för att se om någon har tid att komma och när hon är klar är det bestämt. Imorgon klockan 16 är det dags. En dags planering borde räcka och Emily sätter genast igång med att beställa både mat och tårta till kalaset.
Edward har en ledig dag och spenderar den med att besöka sin mamma. Cornelia börjar bli till åren och uppskattar absolut att se sin son ibland. Eloise bor fortfarande hemma, men ingen av sönerna har desto mer tid över för besök. Edward passar på att berätta om morgondagens kalas och hoppas att både hans mamma och pappa skulle vilja komma. Cornelia blir glad och lovar att försöka komma en stund i alla fall. Hon har inte gått i pension ännu och har därför ett jobb att sköta, men ett kort besök borde inte vara något problem.
Edward ser fram emot deras besök och ger sin mamma en kram innan han åker därifrån igen.
Övrig ledig tid spenderar Emily och Edward med varandra. De är minst lika kära idag som det var från början. De har fortfarande lika svårt att hålla fingrarna ifrån varandra, men numera försöker de i alla fall att undvika att några nya barn kommer till världen. De känner sig klara på den fronten och ser egentligen mest fram emot att se sina små växa upp och bli sina egna personer. Deras yngsta tvillingpar har äntligen passerat småbarnsstadiet så alla blöjbyten och nappflaskor är bara ett minne blott.
Toby som ännu inte funnit några riktiga vänner i livet leker gärna med sin låtsaskompis. Den lilla dockan han fick redan när han föddes är nog det enda han ser någon lycka i just nu.
Dock spenderar han en del tid framför målarduken. Han saknar den konstnärliga egenskapen, men kan ändå inte undgå att märka hur avslappnande det är att dra med en pensel på ett papper. Storasyster Sally, den enda tonåringen som är kvar i huset, står gärna bredvid sin lillebror och jobbar på sitt eget alster.
Efter en hel dags planerande ser Emily fram emot en god natts sömn. Hon somnar med Edwards armar tätt runt hennes midja och håller tummarna på att morgondagen blir lika lyckad som hon hoppas på. Ännu ett barn ska bli tonåring och även om tiden går lite för fort ibland så kunde hon inte vara mer än nöjd över sitt liv.