PGC Sanders, Gen 2 - Del 33.
Morgonen därpå är Edward uppe först, vilket är ganska vanligt annars också. Han har ju, till skillnad från Emily, en inbyggd väckarklocka tack vare sitt jobb och har därför svårt att sova länge även på lediga dagar. Just denna morgon passar han på att jobba på fiskefärdigheten, som är en viktig del i jobbet. Han lyckas fånga en stor padda som han inte riktigt vet vad han ska göra med. Efter att ha beundrat den en stund så slänger han tillbaka den i vattnet.
Senare när Emily också kommit på fötter så bestämmer de sig för att besöka mausoleet. Det är kanske inte den mest kärleksfulla plats i Frankrike, men enligt många invånare kan det vara en spännande upplevelse att ta sig en titt där nere.
Tja, jag vet inte om Emily riktigt håller med någon av dom. En liten stund efter att hon gått in kommer hon ut igen och denna gång full med sot och håret åt alla håll. Hon råkade nämligen springa på någonting som liknande en björn, men som lika gärna hade kunnat vara en enorm köttätande zombievarelse. I ren och skär panik springer hon ut ifrån mausoleet igen och vad hon springer in i på vägen ut är mindre noga, huvudsaken är att hon hittar utgången.
Edward däremot är kvar där inne i vad som känns som en evighet och Emily vet inte alls vad hon ska göra med tiden. Hon hittar en gitarr som hon börjar spela på. Till skillnad från pianot så är hon så gott som en nybörjare med gitarren, men det hindrar inte henne. Det är ändå ingen som hör henne just nu. I alla fall inte förrän Edward kommer tillbaka från underjorden, lika svart i sot som henne. Hon kan knappt sluta skratta åt honom. Edward muttrar någonting ohörbart och Emily inser ganska snart att de nu måste ta sig tillbaka till hotellet, genom halva Frankrike, lika svarta som en sotare. Den tanken är däremot inte lika roande.
Efter lite övertalning lyckas Edward få med Emily på en liten tävling. Någonting som ska få de båda att tänka på någonting annat än deras situation. Han vill nämligen se vem som hinner tillbaka först till hotellet med varsin moped. Edward får tyvärr lite försprång och lär vara framme först hur som helst, men Emily viker sig inte i första taget.
Väl tillbaka igen tar Emily en låååång och skön dusch som tvättar bort all smuts och alla tankar på den hemska varelsen som gömde sig där nere under kyrkogården. Vart Edward håller hus vet hon inte, men just nu är duschen faktiskt mer intressant än honom.
Dock överraskar han henne i hotellrummet när hon kommer tillbaka från duschen. Han har gjort det romantiskt och mysigt för deras sista kväll i Frankrike, vilket är någonting som får Emily att le sådär kärleksfullt mot honom som bara hon kan. Han slänger armarna om henne och kysser henne, mer passionerat än på länge.
De ligger en bra stund i sängen och bara pratar om allt mellan himmel och jord. Det är längesedan de bara kunde ligga och prata med varandra, utan att någon kommer och stör eller ropar efter dom.
De inser också ganska snart att de inte ens firat sin bröllopsnatt på riktigt ännu och myser till det rejält under täcket. Denna gång håller i alla fall Emily alla tummar och tår på att hon inte kommer att få en växande mage på köpet.
Hon tackar Edward för deras fina resa och de lovar varandra att försöka hålla efter kärleken lite bättre. Allting har kretsat så mycket runt barnen de senaste åren att de själva har hamnat lite i kläm, men nu ska det bli en ändring. Barnen kommer självklart alltid att hamna i första hand, men att ta hand om varandra är minst lika viktigt det med.