PGC Sanders, Gen 2 - Del 23.

Emily forsätter att kämpa igenom dagarna ensam och längtar otroligt mycket tills Edward kommer hem i eftermiddag. Han har nämligen ett par dagar ledigt, vilket är perfekt med födelsedagar på schemat både lördag och söndag.
 
Emily ångrar inte för en sekund att de köpte en ny gunga när de flyttade till Sunset. Nästan alla deras gamla möbler blev kvar när de flyttade, men tur nog har försäkringsbolaget och kommunen stått för inköpen av det mesta som var tvunget att köpas på nytt. Att behöva köpa allting själv känns ju rätt tungt när familjen inte ens hade något val i flytten.
 
För första gången på väldigt länge sätter sig Emily ned för att spela lite piano. Hon kommer inte ens ihåg senast hon spelade. Hon vet heller inte vad det var som gav henne inspirationen och viljan att helt plötsligt göra det nu heller. Möjligtvis att hon fick träffa sin mamma igen. Hon gjorde ju nästan ingenting annat än att spela piano när hon bodde hemma hos mamma och pappa. Även om det var Lincoln som var den musikaliska föräldern, så bidrar mamma Ariana också med nostalgikänslor för det mesta.
 
Hittills har alla Tobys storasyskon tyckt om att sitta bredvid mamma och lyssna när hon spelat piano och han verkar inte vara något undantag. Han viftar med armarna och skrattar med varje gång Emily slår på tangenterna.
 
Inte långt senare kommer Edward hem från jobbet och hör en bekant melodi från övervåningen. Han går genast upp för trappan och tittar vad som sker. När han ser Emily sitta vid pianot så kan han inte låta bli att le. Han vet att hon bara spelar när hon är på bra humör och vill helst inte störa henne så att hon slutar.
 
Han går ned igen för att tappa upp ett bad. De andra barnen sover ännu och en lugn stund för sig själv har aldrig skadat. Nu börjar dock ålderstecknen synas för varje linje i hans ansikte och han känner sig väldigt trött, men tacksam över livet som varit. Han har mååånga år kvar innan han lämnar denna jord, men med så mycket historia bakom sig så finns det inte mycket som han missat och önskar att han haft med sig.
 
När Toby börjar grina i gungan så går Edward upp för att se vad som hänt. Lillen behövde både ett bad och en ny blöja. Han tar upp sin son och slänger honom i badet. Edward tycker att Emily kan behöva en paus från ansvaret och tar gladeligen hand om sina barn medan hon får lite lugn och ro.
 
Emily ger Edward en snabb puss på kinden och tackar honom för att han ställer upp så att hon också kan ta sig ett efterlängtat bad. Hon sitter länge där i vattnet och bara låter minnena skölja över henne som en dusch. Även hon är tacksam över hur livet blivit, trots att hon aldrig ens planerade att skaffa några fler barn efter Freya kom till världen. Nu sitter hon här med nio underbara ungar varav den äldsta till och med gift sig för ett tag sedan. Tiden har gått så otroligt fort, men Emily ser trots allt fram emot vad framtiden har att erbjuda också.
Upp