PGC Sanders, Generation 2 - Del 22.

Emily trodde nästan att det skulle bli annorlunda när familjen flyttade till en annan stad, att Edward skulle vara hemma mer än tidigare. Dock sket det sig när hans chef hade pratat så bra om honom till sjukhuset här i Sunset. Han blev direkt erbjuden att uppta samma tjänst här i Sunset och fortsätta där han slutade ungefär. Den enda förändringen var att det är ett nytt sjukhus med ny personal. Arbetstiderna är samma som tidigare och då även de få korta lediga dagarna. Dock är Emily glad att han faktiskt kan jobba och har tid till det. Att han kämpar varje dag för att familjens ska ha råd att bo i sitt hus och att maten faktiskt inte behöver ta slut i kylskåpet.
 
Emily spenderar så gott som hela dagarna med att förbereda Anya inför nästa stadie i livet. Nu är det dock ett tag kvar innan hon fyller år, men Emily vill gärna vara klar med ett barn innan tvillingarna också fyller år om bara ett par dagar. Hon har även sin egen födelsedag att tänka på, men den känns inte riktigt lika viktig som ungarnas. (Hennes åldersstapel fick fnatt för ett tag sedan och började om från 0 på ungdomsstadiet, dock ska jag åldra upp henne nästa gång jag startar spelet.)
 
När Edward kommit hem för dagen passar Emily på att hälsa på sina föräldrar. Hon får nästan en chock när hon ser att hennes mamma har blivit gammal. Hon visste att dagen skulle komma, men hon trodde aldrig att det skulle gå så fort. Hon har haft alldeles för mycket att tänka på under den senaste tiden att hon inte ens lämnat en tanke på sina föräldrar.
 
Ariana blir väldigt glad över att se sin dotter och kramar om henne som bara en mamma kan göra. Det var så himla längesedan de träffades, trots att det inte är särskilt långt att bara åka för att hälsa på. Emily blir även hon glad över att se sin mamma och får nästan lite hemlängtan. Hon funderar en stund på hur hennes liv kunde bli så förändrat sedan hon var ett barn och önskar nästan att hon kunde ha sin mamma nära till hands hela tiden. Efter en stund frågar hon vart pappa Lincoln är, varpå Ariana svarar att han tyvärr är på jobbet och att han antagligen kommer bli väldigt besviken när han får veta att Emily hälsat på.
 
Emily berättar att det trots allt är hennes födelsedag snart och att hon hoppas att båda hennes föräldrar vill komma och fira. Ariana skrattar bara och säger att det är väl självklart. Inte vill de missa sin dotters födelsedag! Speciellt inte när även storebror Dylan är bjuden och förhoppningsvis dyker upp.
 
Emily pratar länge med sin mamma, om allt mellan himmel och jord. Hon märker ganska direkt på Ariana att hon har saknar sina barn. Hon har en speciell glöd i sina ögon som bara syns när hon träffar någon av de båda och Emily önskar att hon kommit tidigare. Att hon faktiskt varit närvarande när Ariana fyllde år. Hon vill helst inte förlora mer tid med någon av sina föräldrar och lovar att komma och hälsa på oftare.
 
Efter en stund måste Emily röra sig hemåt igen. Hon har trots allt tre småbarn hemma som behöver båda sina föräldrar. Hon ger sin mamma en snabb kram och vänder sig sedan om för att gå dårifrån. Ariana tittar på henne med ett snett leende och hade nog helst önskat att Emily stannat kvar en stund till.
 
Direkt Emily kommit ur synfältet så blir Ariana nedstämd. Hon har dåligt samvete för att inte hon hälsat på sina barn särskilt ofta själv och nu när både hon och Lincoln är gamla så är det inte lika lätt att bara åka iväg någonstans. Hon vill så gärna se sina barn och barnbarn växa upp, men tyvärr vet hon hur stressigt det är med barn, trots att hon bara hade två egna. Dylan har trots allt fyra stycken, varav två som Ariana knappt har träffat. Emily är numera uppe i nio ungar och Ariana vet knappt namnen på hälften av dom. Allting var så mycket enklare när barnen bodde hemma och hon kunde se vad de sysslade med dygnet runt. Nu vet hon knappt någonting längre och det gör henne väldigt ledsen.
Upp