PGC Sanders, Gen 1 - Del 38.
Lincoln som blivit leds på familjens tjat om den trasiga sopmaskinen sätter igång med att försöka reparera den. Det kanske inte är någonting han valt att roa sig med själv, men eftersom han är den enda i hushållet med någon form av erfarenhet i händighet så blir det ändå han som får laga alla trasiga apparater i slutändan.
När maskinen äntligen är lagad ställer han sig för att koka ihop några maträtter att sätta i kylskåpet. Även här är han den enda som har koll på matlagningen och blir den som får servera hela hushållet. Han lagar ett par olika rätter som han sedan förvarar i kylskåpet, så att övriga medlemmar i huset har något att äta vid ett senare tillfället.
Denna graviditet växer Doris mage mycket snabbare och hon besöker fotostudion för att fånga den på bild, dock blir det bara en eftersom illamåendet tar över och hon måste avbryta sin fotosession. Hon ber om ursäkt till fotografen för att hon inte nyttjade sin hela timme hon hade bokat och lämnar sedan studion med sitt enda fotografi. Hon är nöjd med sin bild, men hade nog önskat sig i alla fall ett par till spara i arkivet...
Väl hemma igen spenderar hon lite tid med Colin. Han leker mest för sig själv på dagarna, men uppskattar verkligen uppmärksamheten han får av alla. Allra mest av mamma och pappa, men det är ju ingenting han säger rakt ut.
Hon serverar honom lite av maten som Lincoln kokat ihop och han slänger i sig den med god aptit. Att äta med händerna är ju det roligaste som finns för små ungar! Att han blir grisig och måste bada efteråt störs Doris inte av alls, hon tycker bara det är roligt att umgås med sin son.
Freya är knappt hemma längre, hon har nämligen hittat en ny vän som hon spenderar all sin lediga tid med. Hon följer med honom hem efter skolan och dom gör till och med sina läxor tillsammans. Nathaniel heter han och är son till Ingrid som är en av Arianas bästa vänner. Han ska även få ett småsyskon snart, vilket Freya tycker är otroligt spännande. Hon kan knappt vänta tills hon får egna syskon!
Denna graviditet kom väl som en smärre chock för övriga simmar i hushållet, men Dylan som äntligen smält tanken på att få ett barn till spenderar mycket tid med att bekanta sig med den lilla i magen. Han lyssnar och känner, pratar och sjunger ofta för den kommande bebisen. Han längtar så mycket efter sitt andra barn!
Doris inser sedan att hon inte ens berättat för Dylan om att hon varit på ultraljud. Hon ber först om ursäkt för det hon snart kommer att berätta och slänger sedan ur sig orden med ett snett leende. "Föresten, det är en pojke till.." . Dylan blir allt annat än sur över att hon inte berättat, han är alldeles för glad över nyheten att han börjar skutta upp och ned som ett barn på julafton. Tänk att han ska bli pappa till ännu en pojke!
Samma natt vaknar Doris av att det känns som att hon ska explodera. Hon har hemska smärtor i magen och känner direkt på sig vad som är på gång. Denna graviditet gick så otroligt fort att hon knappt hann med den sjäv. Bebisen är påväg och har inga som helst planer på att stanna kvar i magen i många minuter till!
Dylan vaknar och får totalpanik, han må ha varit med om detta tidigare, men chocken blir inte bättre för det. Han står och skriker med armarna i luften en liten stund tills Doris utbrister "Vi måste åka nu!", med en underton av lätt panik i rösten.
Dom hoppar in i bilen och åker i ilfart till sjukhuset. Dylan är nog mer stressad än Doris över vad som händer och springer i förväg från bilen till entrén. Doris går lungt efter och inser att det inte är någon idé att stressa. Bebisen kommer ut hur som helst och sålänge hon håller sig lugn så gör nog Dylan det med.
Hon ger Dylan en lugnande blick och säger att det kommer gå bra. "Vi har gått igenom detta förut." Sedan går hon in genom dörrarna med bestämda steg. Dylan däremot är alldeles för uppstressad att han inte ens går in. Doris får klara sig själv en stund, för han behöver verkligen lugna ned sig innan han följer efter henne.
Dock hinner han knappt vända sig om innan Doris kommer ut med ett litet knyte i sina armar. Det blev mycket riktigt en liten pojke, precis som ultraljudet sagt. Dylan får kanske lite dåligt samvete över att ha lämnat Doris helt ensam, men det verkar ha blivit en snabb och näst intill smärtfri förlossning denna gång, så hon förlåter honom för det och sedan åker dom hem tillsammans alla tre.