PGC Sanders, Gen 2 - Del 10.
Edward har inte träffat sin familj på väldigt länge och kände att det var dags att åka förbi en sväng. Alla syskonen är hemma och numera bor det inga barn i huset längre. Till och med Elijah har blivit tonåring!
(Åldersspannet har laggat lite, för Elliot borde egentligen vara ungdom vid det här laget.)
Även mamma Cornelia är hemma för en gångs skull och öppnar gärna dörren när hennes äldsta barn plingar på.
Cornelia har inte haft alla sina barn hemma på evigheter och är så glad att se sin familj samlad igen. Dock är pappa Kane på jobbet, men det struntar hon i just nu. Alla fyra barnen är hemma och det är allt som räknas just nu!
Edward surrar med sin mamma hur länge som helst om allt som hänt under den senaste tiden och kommer fram till att det kanske är en idé om hans föräldrar skulle komma och hälsa på lite oftare. Edward har inte sett Elijah sedan han var ett småbarn och hans föräldrar har inte sett hans egna barn sedan Freya var detsamma. Han lovar att hälsa på oftare och hon lovar att inte vara så osynlig längre.
(Jag lovar, hon är alltid borta när Edward ska hälsa på av en eller en annan anledning. Hon är hemma i kartvyn, men när han anländer till huset så är det tomt. Frustrerande!)
Innan Edward vänder hemåt igen passar han på att surra lite med sin lillebror. Det visar sig att det snart är dags för Elliot att fylla år och Edward passar på att gratta honom i förväg. Man vet ju aldrig vad som händer innan det är dags. Sedan kramar han om sin mamma en sista gång innan han går hem igen.
Hemma är Freya och Emily upptagna med att ta hand om tvillingarna. Lucy är otroligt trött och somnar på en gång Freya lagt henne i sängen. Tyler som däremot är lite piggare och får ett bad innan läggdags.
Edward kommer hem igen och Emily som saknat honom kan knappt hålla sig borta. Hon kramar om sin kärlek och njuter av lugnet en stund. Barnen sover, inklusive Freya, vilket ger dom lite tid för varandra.
(Dessa två är så kärleksfulla med varandra hela tiden. Det är knappt att jag själv hinner med i deras historia!)
Dagen därpå vaknar Sally tidigt och Edward är inte långt efter. Han tar med lillan ned till vardagsrummet och ger henne lite välling.
Sedan ger han sig på matlagningen för ett nytt försök, men denna gång blir det någonting som inte kräver spisen eller någonting annat som kan börja brinna. Han kokar ihop en höstsallad som faktiskt blir godkänd, trots hans brist på matlagningskunskaper.
Han sätter sig ned och njuter av sin frukost, med lilla Sally i gungan på andra sidan trappen. En stund senare hör han två andra små röster från övervåningen och inser att tvillingarna är vakna. Bara att ställa undan disken och hämta dom små liven! Det är dags för födelsedag igen och denna gång är det tre simmar som ska åldras.
Tvillingarna sveper i sig frukosten på en gång och är lyckligt omedvetna om att det är sista gången som dom kommer att sitta i dessa stolar och grisa med händerna.
Freyas telefon ringer och hon vaknar med ett ryck. Klockan är rätt mycket, men hon funderar ändå på vem det kan vara som ringer och väcker henne. En stund senare har hon fått på sig kläderna och åkt iväg för att möta upp Nathaniel i parken, men han är inte ensam när hon kommer fram. Han har nämligen med sig sin lillebror Jonathan.
Nathaniel ringde väl egentligen bara för att berätta att han träffat en ny tjej, men eftersom det inte var någonting han ville ta över telefonen så bad han Freya att komma och träffa honom stället. Han berättar att han är osäker på sitt förhållande till Freya och inte vet om han kan vara med henne längre. Freya förväntade sig väl kanske inte det just nu, men blir ändå inte arg på Nate. Hon är själv upptagen med Theo och kan väl inte förvänta sig att Nate ska vänta på henne förevigt. Hon blir dock lite ledsen över tanken på att inte kunna fundera ett tag till och sedan välja vem hon verkligen vill vara med, men struntar i att säga något om det. Hon säger istället att hon måste gå för att hennes syskon fyller år, sedan lämnar hon Nate och Jonathan i parken och åker hem igen.