PGC Sanders, Gen 2 - Del 2.

Emily vaknar tidigt nästa morgon och sätter sig framför tvn en stund. Lite senare plingar det på dörren och Emily tror att det kanske är deras nya gunga till tvillingarna som anlänt. 
 
Hon har rätt och sätter genast igång med att bygga ihop den. Hon placerar den alldeles intill sitt piano för att kunna spela samtidigt som hon kan hålla koll på i alla fall en unge.
 
Sedan går hon upp till övervåningen igen och märker att Edward redan stigit upp. Han är nog halvvägs till jobbet vid den här tiden. Hon tar med sig en alldeles nyvaken Tyler ner för att prova gungan. Hon vill ju veta om den godkänns även för den här generationen Sanders.
 
Hon placerar Tyler i gungan och till Emilys stora glädje så är han lika förtjust i den som alla innan honom!
 
En stund senare hör hon ytterdörren smälla igen  och ser Freya springa mot bussen till skolan. Freya har inga planer på att komma försent till skolan bara för att hon bor på andra sidan stan.
 
Bussen tar henne till den sidan av Storybrook som hon är uppväxt på och hon kan inte låta bli att sakna livet utanför city lite grann. Någon dag ska hon åka och hälsa på mormor och morfar, bara för att få komma bort från allting för en stund.
 
Emily inser att det är såhär hennes liv kommer att se ut från och med nu. Hon är ensam hemma med tvillingarna medans Edward är på jobbet och Freya är i skolan. Dock kommer det förhoppningsvis inte att vara lika ansträngande när tvillingarna växer upp och kan röra sig själva, men just nu känns det rätt tungt för henne.
 
Emily bestämmer sig för att ringa Doris och kolla vad hon sysslar med. Hon har ju också en bebis hemma och borde därför inte vara upptagen med något jobb eller så.
 
En stund senare plingar Doris på dörren, och på höften har hon med sig en liten blåhårig filur som Emily inte känner igen. Dock inser hon snart att Riley blivit ett småbarn och kan inte låta bli att småle lite åt tanken på att han ärvt Arianas hårfärg.
 
Dock är det ingen glad Riley som kommer på besök. Hans blöja är smutsig och hur kul är det när man är liten?
 
Emily plockar upp honom och inser snart att han inte enbart ärvt hårfärgen, utan ögonfärgen också! Så himla söt! Hon byter hans blöja och funderar på om han kanske är lite hungrig också.
 
Hon placerar Riley i en av tvillingarnas stolar i köket. Dom är ju för små för att sitta här själva ännu, men Emily är bara glad att dom kan komma till användning i alla fall.
 
Dock var han inte hungrig alls utan lekte bara med maten och slängde sedan tallriken på golvet. 
 
Doris får lite dåligt samvete över sin sons klet, men vet ju att barn är sådana. Det går inte att undvika. Emily blir väl inte överlycklig över tanken på att behäva städa upp efter honom, men eftersom han är så söt så blir det lite enklare. 
 
Emily sätter Riley på golvet, som ger ifrån sig sin allra oskyldigaste min. Han har ju inte gjort något fel, eller?
 
Sedan sätter Emily igång med att städa upp efter lillen och eftersom hon har egenskapen prydlig så ska varje liten fläck vara borta innan hon är nöjd.
 
Doris däremot busar med Tyler som definitivt älskar uppmärksamheten. Hon blir nog lite bebissjuk, men har inga planer på att skaffa några fler barn än på ett tag.
 
Efter att allting är städat och fint igen så kan Emily äntligen prata med Doris utan att ha någonting annat att tänka på. Dom pratar om allt mellan himmel och jord, och Emily inser snart hur mycket hon har saknat Doris. Hon lovar att komma och hälsa på så snart som tvillingarna blivit lite större, vilket Doris tycker låter som en utmärkt idé. Hon berättar också att Dylan är otroligt nyfiken på sina nya syskonbarn. Han har ju inte ens träffat dom små liven!
 
Fun fact #1- Hade Dylan varit arvingen och inte Emily, så hade alltså generation 3 redan varit klar.
Fun fact #2 - Både Riley och Colin har den övernaturliga typen låtsaskompis och kan därför förvandla sig till leksaksform, precis som mamma Doris, när dom blir äldre.
Upp